Jag borde egentligen vara glad över att ni bryr er och
vill hjälpa mig och så, men de typ har ingen stor verkan
på mig:( Mamma tar mig till stan och ja fick allt ja peka
på, så att ja kanske skulle bli gladare och tänka på annat.
Man blev glad för stunden och sen tillbaka till depp igen.
Sen träffa ja Sandra ett tag och va pratade och käka
naturgodis.. MUMS! hon gjorde mig glad ett riktigt bra
tag.. Sen så skulle vi skiljas åt och då vart de värre igen.
visserligen fick ja träffa och sussa me Joni efter men
såklart dampar jag ur när han säger ett ända fel ord..
och när du tjatar om helt sjuka saker du ej har en aning
om eller nått jag ej har en aning om.. och ja är känslig
när de gäller att prata om Nathalie, acceptera!
Tack för att ni finns!!
Älskar er!
